Cut out colliers, Risen from the ruins, Victory over victory
Cut out colliers, 2022
Glass sculpture, sizes vary
Risen from the Ruins, 2022
Single-channel color video, sound, 21 min
Courtesy of the artist
Narratives preserved and transmitted across generations within families who have experienced displacement often revolve around specific memories or objects from the past. Johanson explores the agency of these objects, and the new values and meanings they can evoke in contemporary life.
For many years, Johansson has dedicated her research to the history of itinerary glass objects, displacement, and the transfer of knowledge among Bohemia, Germany, and Sweden. This exploration seeks to highlight the notion that what is commonly perceived as local may not necessarily possess a uniquely local or national identity.
In her film, through an interview with Annmarie Vlks on antifascist-resettlement cooperatives from Bohemia, Johansson illuminates the experiences of the descendants of nearly 4,000 anti-fascists who were forcibly expelled to the German Democratic Republic (East Germany) following World War II. She also depicts the establishment of a new small cooperative that these individuals built to initiate a fresh start, and which subsequently became one of the largest, nationalized, factories of Bohemian jewelry in GDR. A significant number of them were former jewelers and craftsmen, carrying with them invaluable knowledge of various techniques that facilitated their self-organization in unfamiliar territories. Through her work, Johansson narrates the stories of those who once had homes but lost them due to their political convictions, intertwining these personal narratives with broader political and economic histories, symbolized through fragments of glass and jewelry. Johansson has produced the sculpture in the shape of ancient beads in the factory where her own father used to work as a glassblower. The glass is blown by maestro Peter Kuchinke at The Glass Factory.
Berättelser som bevaras och förmedlas över generationer inom familjer som har upplevt fördrivning kretsar ofta kring specifika minnen eller föremål från det förflutna. Johansson utforskar föremålens agens och de nya värden och betydelser de kan framkalla i samtiden..
Under många år har Johansson ägnat sig åt forskning om itinerära glasföremål, fördrivning och överföring av kunskap mellan Böhmen, Tyskland och Sverige. Denna utforskning syftar till att belysa idén att det som vanligtvis uppfattas som lokalt inte nödvändigtvis har en unikt lokal eller nationell identitet.
I sin film, genom en intervju med Annmarie Vlks om antifascistiska återbosättningskooperativ från Böhmen, lyser Johansson på erfarenheterna hos ättlingarna till nästan 4 000 antifascister som tvångsförvisades till Tyska demokratiska republiken (Östtyskland) efter andra världskriget. Hon skildrar också etablerandet av ett nytt litet kooperativ som dessa individer byggde för att initiera, och som senare blev en av de största, nationaliserade fabrikerna för böhmiska smycken i DDR. En betydande del av dem var tidigare juvelerare och hantverkare, vilket innebar att de hade med sig ovärderlig kunskap om olika tekniker som underlättade deras självorganisering på obekanta territorier. Genom sitt arbete berättar Johansson historierna om de som en gång hade hem men förlorade dem på grund av sina politiska övertygelser, och flätar samman dessa personliga berättelser med bredare politiska och ekonomiska historier, symboliserade genom fragment av glas och smycken. Johansson har skapat skulpturen i form av antika pärlor på fabriken där hennes egen far brukade arbeta som glasblåsare. Glaset är blåst av maestro Peter Kuchinke på The Glass Factory.
Text by Sona Stepanyan
